Av alla de städer och platser jag besökt är Jerin ändå bland de märkligaste. Bland de höga husen som sträcker sig mot himlen kan man finna vad som helst, men allt är ändå en och samma sak. Allt i Jerin har sitt ursprung i matematiska linjer, raka eller krökta, men så uträknade att hur man än ser på ett föremål så förblir det likadant. Jag vandrade, med den trogne Bartholome vid min sida, nerför gatorna i staden och jag förundrades över dess vinklar och vrår. Slutligen, när vi tyckte att vi följt en bred gata, insåg vi att vi inte visste var vi befann oss. Hur vi än vände på oss såg allt likadant ut. Vi stoppade människor för att fråga dem om vägen och de var vänliga att visa oss. När vi återigen gått en stund insåg vi att vi återigen tappat bort oss och den väg vi skulle färdas på. Då stannade vi ånyo någon för att fråga om vägen och han pekade åt ett nytt håll, som tycktes omöjligen kunna stämma med hur vi tidigare blivit rådda. När vi vände oss om och tittade på människor som gått förbi oss verkade det som om de återigen var på väg åt vårt håll. Bartholome svor högt. "Här finns inga arslen, bara dessa lögnaktiga ansikten." Vi slog oss ned för att diskutera vår belägenhet. "I Jerin finns inga lögner alls. Där är du på väg mot samma mål, vart du än vänder dig. Det är oundvikligt," sa en herre som hört Bartholomes utrop. "Det struntar väl jag i," skrek Bartholome. "När jag vänder bakdelen mot någon vill jag att de ska se den och inget annat."
Det finns många saker att upptäcka i Jerin, men allt du ser och allt som du söker kommer ändå att vara detsamma. Det är sant på andra ställen också.
Av Anders Linnard